Andra inlägget härå. Efter en natt framför en dvd-film på bärbara på balkongen i ljuv kvällsbris med ett täcke kring sig så känner man att man ändå lyckats ta ut sin lediga kväll/ensam hemma kväll för första gången på länge.
Filmen jag såg var Darjeeling Limited, som handlar om tre bröders spirituella trip till Indien. Hur man ska tolka det kan man ju undra, men har man sett filmen förstår man det bättre.
I december förra året gjorde jag min stora resa, som minsann ocskå var till Indien med en nära vän. Han hade viserligen varit där en gång innan, men för mig upplevde jag mycket saker jag aldrig skulle trott jag skulle få uppleva - På gott och ont.
Hårt och påfrestande; Indien har många olika samhällsklasser.. många är mycket fattiga och jämfört med våran valuta betyder 10 kronor en månadslön för många, men det går inte att ge pengar till precis alla som ber om det, det förstår man ju själv, så man försöker vara så artig man kan och försöker gå där ifrån osedd, men stöter garanterat in i en ny 5 meter längre fram. Två saker man lär sig efter tiggare i Indien är ett; ignorera artigt och två; vill man köpa något, så gör man det dolt (som annars kan leda till att man har sju andra som vill sälja exakt samma saker till lägre pris och blir ledsna när de själva misslyckats) Detta drev mig till vansinne när jag inte visste hur jag skulle ta mig iffrån markander, så tillslut lärde jag mig att ha tunnelseende.
Det finns även många som går snirkliga vägar föra att försöka lura en. En poplulär taktik var att vissa låtsas vara en random kille som ville prata med en för att "lära sig engelska bättre", sedan lede han in samtalet till souvenirer och försökte få mig köpa varor i olika butiker som han sedan fick en kompensation för. 4%! Så lite av kostnaden utav det jag köpte skulle gå till dem! en vara jag köpte för 300 rupees (ca 40 kr) så gick 12 rupees till honom, ca 1.5 kr.. Nog med fakta! Tyckte det bara var för faschinerande för att inte tas med. En sådan kille försökte med mig, då jag synade bluffen och sa att han kunde få 50 rupees för att lämna mig i fred, men den jäveln ville ha 100 istället.
Indier (i vissa klasser) är fattiga, och gör mycket för att få en ynka liten slant, och jag tycker det är så otroligt synd att det är så. Man önskar att man kunde göra mer, men för att inte förlora sig själv helt var man tvungen att ignorera det för att klara sig som turist. Hade jag kunnat språket och kunnat få reda på mer hade det varit en sak liksom.
Ett land som måste upplevas, helt klart. Den första natten då jag fick en Delhi-psykos kunde jag inte sova för att det var så många nya intryck på precis allt. En wow-känsla per meter, och i en taxi hinner man få många sådanna upplevelser.
Dethär inlägget har gått lite över styr, och jag finner ingen direkt röd tråd någonstans.
Kommer berättas mer om Indien, för den resan ändrade kanske inte så mycket med mig själv, men den ändrade definitivt sättet jag ser på världen och mänskligheten bl.a.
Nu har den kritvita månen gått i moln och det enda jag egentligen kan se är skärmen.