First Waltz

Quidquid discis, tibi discis – "Vad än du lär dig, lär dig det för din egen skull"

Dags att bli man!

Jag vet att det har varit lite fattigt på bloggfronten på denna blogg, men innan jul fick jag knappt tid till de sista julklapparna samt under och efter jul har jag tillbringat en bra tid från jobbet och Stockholm utan att ha fått tag i någon dator..

Ett mer utförligare julaftonsinlägg kommer när jag kommer hem då jag kan lägga in foton..
Men men!

Det jag tänkte berätta om är min upplevelse med en sylvass kniv.. nämligen rakkniven.

Under julaftonsdagen hade jag sparat ut mig stubb tillräckligt långt för att det skulle få sig en match med rakkniven min brorsa köpte på tradera för någon månad sen..

Hela settet var där. Tvålen, borsten, strigel.. kniven, vass som ett rakblad (höhö). Men det gick ju som det gick, och första gången får man ta smällarna när man skär sig, händer alla liksom. När man blir säkrare i handen och skickligare i rörelserna så ska man få babylen hud utan problem!

Här är två fina bilder som summerar allt:



A Place To Call Home

Skåne alltså. Det är där jag hör hemma som bäst!
Kanske är det ljuden av malmöbor utanför fönstret vid Möllevången, eller är det kanske den gamla lukten i min mormors hus i Lomma, eller är det snarare kaffedoften när man kliver in i sin kusins lägenhet i Lund..

Vad det nu är som gör att jag känner mig så hemma här så vet jag att jag mår bra av att vara här. Det ger mig ingen ångest, det ger mig ingen rädsla.
Det enda det ger mig är livsfröjd och lycka. Och så fan mycket bättre de är än att vara hemma i Stockholm!

The Fall

Var det verkligen en månad sen jag skrev sist?

Tiden känns som den flyger iväg när man har andra viktiga saker för sig.

Jag har nyligen avslutat ett kapitel i mitt liv och ska snart börja på nästa, så jag reser dit jag hör hemma för att samla mod och styrka till nästa del. För att få komma bort från den grå betongen, det kyliga vädret - jag känner hösten närmare och närmare inpå. Den sätter sig som myror på huden, man ryser i hela kroppen och måste snart lägga om, byta ställning, eller vad man nu kan säga.

Jag ska försöka uppdatera bloggen minst två gånger per vecka i framtiden, men då krävs det att jag har ett band knutet på fingret för att minnas.