First Waltz

Quidquid discis, tibi discis – "Vad än du lär dig, lär dig det för din egen skull"

Ska're göras så ska're göras odentligt!

Märkliga ting det där, att ragga och rata bilder,
på ett sådant innoverande sätt som tinder.

En inkorg full med olika personer som med en matcha,
hellre än att trängas på en krog och försöka haffa

Nej, sånt har jag slutat med, och trodde detta var en intressant kul grej,
kanske träffa, lära känna nån gothare eller down to earth-tjej.

En del som jag ännu pratar med, två eller flera,
en träff kommer aldrig på tal, eftersom jag inte begär mera.

En bunt folk som gör sig bäst med att frånvara,
en hel del som beter sig som en rutten satmara.

En rödtott, vackert långt hår. Ett smil som förgyller
tänka sig att jag hittade dig i detta eviga myller!

Gillar du ej kontakt borde du söka dig nån annan stans
eller är det kanske bara jag inte fattat hur man håller en konversation i balans?

Det är nog inte du, det är jag, jag är nog ingen vidare knekt.
då kanske jag har en bättre chans att lyckas, men jag bryr mig inte så mycket direkt.

Lusten dansar kring ett ömt oskyldigt får.
ännu hellre om kvinnan leker svår!

... Nej jag ska inte störa, inte göra någon stor grej.
så du blir nog ledsen om jag tar bort matchingen från dig ;)

Catching Time

 
Från midnatt till morgon, genom att ställa bak klockan trodde jag inte var möjligt, Bortsätt från att fysikens lagar inte tillåter mig resa bakåt i tiden, finns det alltid en möjlighet att leva samma klockslag på två olika platser på jorden genom våra tidszoner. Ett annat sätt att uppleva tiden annorlunda fick jag återuppleva nu.

Under en stor del av min uppväxt var jag en typisk morgonmänniska, de småtimmarna innan alla gick upp var definitivt en stund för sig själv. När man bodde i en lägenhet med fyra andra fanns det inte så mycket egentid som när på morgonen smyga sig ut till köket och laga en ordinär frukost, eller som på sensommarmornarna då jag kunde hänga ut genom fönstret med mitt täcke omvirat kring mig och kunde vänta på att få se solen gå upp. Jag fick göra det som bara jag ville göra, utan att någon störde mig, eller hindrade mig. Helt ensam och superstark, så kunde man övervinna allt. En redig frukost, ett tidigt bad och sedan långsamt höra hur aktiviteten i lägenheten eskalerar till den vanliga dagsrytmen av vad det innebär att leva med två syskon plus föräldrar.

Sedan man tagit av sig den vita skärmmössan och lärt sig ett å annat i cafébraschen trodde jag att jag hade återgått till att vara en tidig morgonmänniska, men nu var det svårare. Allt för många kvällar då man sitter uppe med sin kärlek eller ett par vänner, saker och ting man måste bearbeta innan man lägger sig, som tärde på ens morgontimmar, kom att bli mer och mer extinkta. Tacka chefen att jag fick ett par morgonpass ändå.

...

Jag finner mig tillbaka till nutid, då varje natt handlar om att ta igen allt jag missat under dagen, som kan gälla artiklar jag har att läsa, dokumentärer eller rent allmänt plugg, är det ytterst sällsynt att vakna tidigt längre. De gånger jag läser av 4:03 på klockan är då jag råkar ha fått en fixidé som vägrar ge mig frid förrän jag är klar. Dock finns det nätter som denna, då jag tidigare på kvällen slocknade ovanligt tidigt (vid 22-tiden, då jag inser att min dygnsrytm är helt åt skogen) for man upp som en illvaken uggla. Andra dagar hade man förbarmat sig för att försöka få nån form av sömn innan klockan ringer vid 8-tiden, men nu har jag min fridfulla stund och tänker bara ägna den helt åt mig!