First Waltz

Quidquid discis, tibi discis – "Vad än du lär dig, lär dig det för din egen skull"

Tidslinjen.

Vilka är vi när historien skrivs?
Vem vi har varit kan endast vi själva svara på.
Vart vi har kommit ifrån. 
 
Våra strider, våra misslyckanden och triumfer. Vår resa och vårt mål
Ständigt någonstans,  mellan startlinjen och mållinjen.
Längre kommer vi inte om vi bara står och stampar på samma plats.
 
En uppförsbacke blir lätt en sluttning, speciellt om man springer åt fel håll.
Att resan är livets syfte kan vi väl hålla med om, men något slut finns där inte.
 
Hur många liv har vi levt? Har du glömt bort sommaren för tre år sedan?
Vi kanske har kvar de vänner på en avlägsen plats från en förlorad tid, ständigt drar till sig damm.
Borstar bort det då och då för att minnas vem du var, för att veta vem du är.
 
Nostalgin är ett sundhetstecken.

Svar i slatten

Paj och kaputt var man då efter jobbet, om jag ändå vore i form för en pils.
Fast mina lemmar är slut ändå, så vad ska man göra? Gå på tå? 
Kanske hamnar jag på Far i hatten, för att finna svar i slatten.
 
En annan själ entrar min värld, fast ej i närheten. 
-...ta mig inte på orden, fall istället ner på jorden! 
ta nu din sup och var en glad flicka, så hörs vi igen då du har fyllehicka
-send-

Poeter är väl vi alla, några varma, några kalla..
Flagnar så fort alkoholen sprider sig, eller fylls ut i topp och knopp,
.. för att sedan vakna upp dagen efter, med en flasta Bäck i ena och i andra en mopp.
 
Tiden står nu still på far i hatten, - eller var det 'far åt fnatten'?
Jag minns inte längre vad stället hette, eller hur jag kom dit.
En löddrig tanke, en syn, en yrsel. ett svin.
 
'Titta! en soffa för nån, för mig: en svit!'
Jag dämper ner i kuddarna, och gör mig ordentligt till ro,
Nu är det dags att ta adjö, av detta underligga zoo.