First Waltz

Quidquid discis, tibi discis – "Vad än du lär dig, lär dig det för din egen skull"

En resa över Atlanten.

Dethär med andlighet alltså..

Det är rätt mäktigt, och det var väl inte förrän förra veckan jag verkligen lyftes upp utav en religon.

Det var kväll och jag hängde på en kyrka där vi brukade hänga under somrarna för några år sedan. Personalen var kristna i stor bemärkelse, men de flesta var unga vuxna. Det var absolut inget krav på att man behövde vara kristen för att vara där, utan man kunde lätt komma in i gemenskapen genom att bara pyssla och ha kul.

Nu var det dock första gången på över ett år där, och alla mina nära vänner jag umgicks med då hängde inte längre här, så jag började ju prata mer med personalen än tidigare. Sedan gick vi lite djupare i intressen och kristendomens lära, sedan berättade jag någonting som sitter rätt djupt inne i mig, något som nöter mig och gör livet lite svårare att leva. "Vill du att vi ska be för det, tycker du?". Han ställde frågan och jag kände att det inte kunde skada och att jag gärna prövar om det känns, på något sätt - alls.

 

Inne i stora salen, med släkta ljus började vi först prata om besväret, för att först förstå, sedan bad de med mig, jag och två andra. De hade varsin hand på mitt huvud och viskade tyst böner för mig. Även jag satt och bad, nästan när man berättar att man verkligen vill något till någon, fast man berättar det för gud. Blundande, och viskande, lät jag mig själv öppna upp för någon jag aldrig talat med innan, men det kändes som vartenda ord man sa menade man till hundra procent, och man öppnades upp, helt sårbar inför - sig själv egentligen. Jag ville inte ljuga, eller förlöjliga mig, utan jag bad om de sakerna som jag verkligen verkligen ville skulle slå in.

- Sedan hände något. Rent mentalt kan man säga att jag kändes som en liten atomkärna i min egna kropp, som att allt runt omkring mig bara fanns utanför, och bara själen var innanför. Även kroppen tillhörde det som låg utanför. Jag kände mig otroligt stor och viktig inför alla, men samtidigt så liten och obetydelsefull för resten. Tänk er en explosion i mitten av universum.

 

Bönen höll på i ungefär 10 minuter, men det var som en resa till andra sidan Atlanten i sig. Efteråt när kyrkan stängde för kvällen försökte jag bara summera allt som hade hänt för att kunna skriva ner det här.

Vi får se vart det leder mig senare. Alla upplevelser är värda att minnas. Amen.

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: